wordsanddesires

I'm too tired to say anything worth listening to but at the same time I dont really want to go to bed. I'm waiting for a call from mister W. I'm in the mood for some salsa at a brazilian/spanish bar but it's not exactly easy to find here in cold hearted Sweden. All I could do is wait and continue listening to my "chill med dill" playlist. So long, meu leitores.

Last summer, photosession a la cariño

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.. så jag säger inget alls

¨
Lite gamla bilder på mig, ego maradona. Tack söta du som tyckte att jag hade en fin design på min blogg. Det är inte jag som har gjort den, jag är kass på allt som har med datorer att göra. Fråga gulliga Jessica om hjälp istället.

En vecka kvar tills du ska sova tillsammans med mig i min säng. En vecka kvar tills vi ska hålla varandra i handen när vi går upp för den långa backen till mitt hus en sval sommarnatt. En vecka kvar tills du ska stå utanför min skola och vänta på mig tillsammans med min släkt. En vecka kvar tills vi ska handla smågodis tillsammans på Ica hos Elin Svensson. En vecka kvar tills vi ska uppleva min vardag tillsammans, du och jag. Det här trodde jag aldrig, bara i min vildaste fantasi.

Kärlek väntar inte, kärlek har inget eget förnuft, kärlek är inte till för dom som är rädda för att älska. Kärlek kan man inte rå för, kärlek går inte att kontrollera. Kärlek är längtan, lust och passion. Kärlek är tilit, trygghet och skratt. Allt du kan ge mig vill jag ha, jag tar dig som du är. Jag kan inte rå för det, det går inte att säga nej. Kärleken har alltid vunnit över mitt förnuft. Om du kan vänta, väntar jag. Jag kan inte lova dig att det kommer hålla för evigt men jag kan lova dig att jag älskar dig och att jag aldrig kommer att såra dig med flit. Vi kastar oss in i ett hav av osäkerhet och en framtid fylld av frågetecken. Det enda jag vet utan tvekan är att hela jag, min magkänsla,  säger att det här är rätt. Jag är inte rädd för vad som kommer hända för jag vet att jag gjort rätt val. Jag stod ut, jag orkade längta och jag gav aldrig upp.

Jag älskar människor som kan bjuda på sig själva, som inte är rädda för vad andra ska tycka och tänka om dem. Folk som kör sitt eget race och vågar vara annorlunda. Vad som är allra viktigast i livet det är humor, utan humor kommer man inte långt. Några killar som har bra med humor är Wille och Walid. Släng dig i väggen Sid i Ice Age.

Hasta luego guapas! Nu drar jag. På återseende. Om jag inte väljer att bosätta mig i Paris ett tag dårå.

Ni anar inte hur förväntansfull och sprallig jag är just nu. Det känns som om det pirrar i hela min kropp och själ. Ett positivt nervöst bubblande. Imorgon ska jag träffa Walid som jag inte träffat på 6 månader. Jag ber till gudarna att allt kommer gå bra och att allt är som vanligt. Fast i och för sig så finns det inget vanligt mellan mig och Walid. Det går inte att beskriva med ord hur det kändes när han tittade på mig med sina grönbruna ögon och tog min hand. Jag dog lite för varje gång han kysste mig. Om den känslan finns kvar, finns inget annat än vi.

Kände mig väldigt obekväm som Hollywood fru men jag tyckte att jag lyckades se ut som en ganska så bra iallafall. Alla förstod vad jag var. Ska visa en bild på Maria Montazami sedan. 

Dudes, if you wonder what the heck I'm doing looking like a...I don't know what, I just want to tell you that I went to a masquerade dressed like a "hollywoodwife". That explains my choice of clothes and maybe the poses too.

Jag har köpt en ny klänning och tre nya bikinisar från H&M.
Klänningen är världens skönaste.

Tänkte precis skriva en sak som inte alls stämmer egentligen.
Skärp dig.

Nästa fredag bär det av mot Paris. Sex månader var det sedan vi träffades. Det är med lite pirr i magen och super mycket förväntan som jag sitter och skriver det här. Vill börja packa redan nu. Det känns som om allt går på räls nu, hoppas att det blir lika bra som sist.
Hasta luego guapas!

Ibland kan jag störa mig över hur otroligt ovetande jag är om min framtid. Ingenting är säkert, på ett enda ögonblick kan allt förändras. Min framtid är så oklar som den bara kan bli just nu. Snart tar jag studenten och det enda jag är säker på är att jag ska ta studenten, åka till grekland, jobba hela sommaren och sedan resa bort i oktober tillsammans med Rebecca. Jag är rädd för att gå miste om något, ta fel beslut och känna ånger över det.
Hur ska man veta om något är rätt, att man tar den rätta vägen? Det finns inget självklart svar. Det är bara att försöka gå på magkänsla. Hittils har det ju fungerat. Det är bara det att ibland är jag så ivrig och vill så hemskt gärna veta om jag gör rätt sak. Rätt val. Det känns som om jag inte kommer veta det fören det är för sent. Nu låter jag hemskt negativ, det är inte det jag vill. Jag älskar mitt liv och jag älskar överasskningar och saker som inte riktigt blir som man trodde. Men på senaste tiden har jag börjat tvivla lite. Och det är nog det jag är rädd för.

Så att jag aldrig glömmer bort dina fina ord.

Update; He's in france, doing his thing, whatever that means.
Jag är jätteglad för hans skull. Nya vänner och det verkar som om han trivs. Klippt sig har han också hunnit med. Vilken hunk. Mamma fick nästan hjärtstopp. Haha, skämt åsido. Ikväll blir det Iron Man 2 med Pierre. Vet inte varför jag skrattar men jag tycker det låter så skumt. Det slog mig här om dagen när jag pratade med min vapendragare Rebecca att Walid kommer att stå utanför min fula skola, bredvid farmor&farfar, med en bild på mig som bebis och ta emot mig när jag springer ut från skolan. Åka med på flaket och spruta öl på småpojkarna. Han kommer att träffa min släkt och sova i min säng. Han kanske till och med kommer sjunga och dansa små grodorna. Han kommer förmodligen tycka att vi är sjuka i huvudet.

Påklistrat leende.Ler med sorgsna ögon och försöker glömma allt.
 Ena sekunden känns det som om hela världen snurrar och 
hon vill inget hellre än att skratta och njuta av sekunderna.
Verkligheten hinner ikapp henne och ångesten smyger sig sakta inpå.
De sorgsna tankarna tar över och skuldkänslorna väller fram.
 Det finns ingen lätt väg ut, hon vill blunda och undvika slutet.
Skyll dig själv, har man gett sig in i leken får man leken tåla.
Du skulle ha lyssnat, tänkt efter och inte gett dig in på villovägar.
Blivit förvirrad om och om igen.
Det blir svårare och svårare för varje gång som går.