wordsanddesires

Ni anar inte hur förväntansfull och sprallig jag är just nu. Det känns som om det pirrar i hela min kropp och själ. Ett positivt nervöst bubblande. Imorgon ska jag träffa Walid som jag inte träffat på 6 månader. Jag ber till gudarna att allt kommer gå bra och att allt är som vanligt. Fast i och för sig så finns det inget vanligt mellan mig och Walid. Det går inte att beskriva med ord hur det kändes när han tittade på mig med sina grönbruna ögon och tog min hand. Jag dog lite för varje gång han kysste mig. Om den känslan finns kvar, finns inget annat än vi.