the slow rhytm of waiting
Jag känner mig förvirrad och tom i huvudet. Det känns som om jag inte riktigt har koll på läget.
Jag vågar inte riktigt hoppas på det bästa heller för jag vill inte bli besviken.
Inte en gång till. Det är lite som om att jag börjar tappa hoppet. Det får jag ju bara inte.
Om inte du gör det så gör inte jag heller det. Fast jag kan inte låta bli att känna massa andra saker.
Det är svårt ibland och det är svårt när du inte är här.
Jag antar att jag är lite rädd för att något ska hända som gör att det inte
blir så som jag har tänkt att det ska bli.
Kommentarer
Trackback
