wordsanddesires

Efter ett kort och intensivt samtal med min vapendragare så kom vi fram till något som allt för ofta stämmer. När man är intresserad av någon och lyckas få den personen att bli intresserad tillbaka, så är det lätt att man tröttnar och inser att det egentligen var själva jakten som var intressant. Hon råkade ut för detta i veckan. Hon har länge spanat på ett byte vilket hon trodde var ett ouppnåligt sådant. Där hade hon fel, han föll pladask och hon blev genast lite fundersam och började så småningom tappa intresset. Att sitta där och spana och försöka fånga hans blick var det roliga. När hon väl fick det hon spanade på så var det inte lika roligt längre. Det här har hänt även mig och många fler. Själva jakten kan vara spännande och rolig och i vissa fall är det bara jakten man är intresserad av. Det är inget fel i det men jag tror att det är viktigt att man inser det i sånt fall och inte försöker påtvinga sig själv några känslor bara för att han verkar ju vara så bra. Antingen tycker man om någon eller ej och gör man det så vet man det. That's it.