förklaringen till förra inlägget.
Ingenting är vanligt med mig. Mitt liv, mina vänner, min familj till och med min vardag är ovanlig. Jag menar inte att skryta och säga att jag är speciell. Det är inte det jag försöker säga. Jag har aldrig varit kär förr och för exakt ett år sedan träffar jag en kille på andra sidan världen som får mig att falla in i en djup, nästan ofrivillig förälskelse. Ofrivillig för att jag vet att han bor på andra sidan jordklotet. Men i samma stund som jag kände hur underbart det var att vara med honom bestämde jag mig för att inte ge upp. Jag visste att det förmodligen skulle vara lättare att bara släppa allt och gå vidare som om inget hade hänt men det gick inte. Jag kunde inte släppa honom och han kunde inte släppa mig. I ett år har jag tänkt på honom konstant, i ett år har vi pratat i telefon och saknat varandra varje dag. Vi hade oddsen mot oss men vi träffades igen. För exakt ett halvår sedan. De där fjorton dagarna i mitt liv som jag tillbringade med honom, hans familj och min mormor kommer för alltid att vara en av de bästa stunderna i mitt liv. Jag visste att vi skulle ses igen eftersom att jag och Rebecca skulle åka till Sydamerika, i obestämd tid, efter gymnasiet. Vad jag inte riktigt visste var att han skulle åka till Frankrike. Skillnaden på att han bor i Brasilien och på att han bor i Frankrike är väldigt stor. Jag hade hoppats på att han skulle åka men inte riktigt vågat tro på det. Jag har lärt mig att brasilanare lovar väldigt mycket och tar allting "mañana, mañana" därför ville jag inte ta ut något i förskott. I fredags berättade han att han ska åka till Paris, den 16 april. Jag kan inte riktigt tro att det är sant för det här innebär också att han kommer kunna komma till mig i Sverige. Kanske till och med fira min student hemma hos mig. Det känns som om jag lever i en dröm och att allting händer på en gång. Från att nästan ge upp hoppet till att veta att jag kommer få se honom inom en mycket snar framtid. Allting känns förvirrande och överväldigande. Egentligen kan jag inte riktigt beskriva hur jag känner och det beror på en tredje orsak.
