this is our time

Nu känns det att jag är hemma igen, tillbaka till Sverige och tillbaka till verkligheten. Det är också nu det börjar kännas lite smått jobbigt att inte vakna upp bredvid honom på morgonen och inte känna hans hand i min hela tiden. Men samtidigt så blir jag otroligt glad och taggad på något sätt när jag får prata med honom i telefonen. När jag får höra hans säga att han saknar mig så mycket att det inte går att beskriva med ord. Efter att jag sett He's just not that into you så blev jag lite smått orolig. Är jag för på? Jag berättade för honom att mina vänner, vissa, tycker att jag ringer för ofta. Då sa han åt mig att säga till mina vänner, shut up. Och det kändes ju bra. Jag tror inte att jag är någon sådan där tjej som hänger efter killarna och alltid gör som de vill och säger och sitter och väntar i dagar på att de ska ringa. Och jag och karin har en deal att aldrig förändras när man får pojkvän. Än så länge har jag inte förändrats och jag tänker inte göra det heller.

Min mamma och syster kom precis hem från London. De har haft det jättemysigt såklart och jag har saknat dem. Inte träffat dem på nästan tre veckor i sträck men nu är de hemma igen och jag med. Med blandade känslor såklart. Jag fick jättefina ringar från mamma och en söt topp och hjärt-strumpbyxor. Sedan har jag gjort lite höstshopping jag med. Väldigt fina saker hittade jag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0