let's play a lovegame
Jag tycker att vi människor är alldeles för komplicerade. Vi ska alltid spela något slag spel. Ett kärleksspel. Vill vi ha en kille, ska vi spela svårtflörtade. Och man får inte vara för trevlig heller för då tröttnar de. Och man får verkligen inte säga som det är, utan bre på med lite positivt krimskrams så blir allt bra. Varför? Det är så himla onödigt för sanningen kommer alltid fram. Det är ju bara patetiskt. Men visst jag erkänner att även jag har använt mig av tipset att spela svårfångad så blir han intresserad och det funkar ju? Men någonstans får man dra en gräns. Om man känner att det kan bli något med den här personen så är det lika bra att glömma alla regler och måsten och bara köra på känsla. Det tycker jag i alla fall. Fast det är väldigt svårt för då öppnar man sig. Och det är farligt, oh så farligt.
